Bilarnas storlek har visserligen gått upp en del på 40 år, men parkerade bredvid varandra ser de nästan lite komiska ut.

Som en kombination av Italienresan sommaren 2005 när vi bodde i hus i Toscana och fjolårets chartersemester till Garda hade vi i år möjlighet att göra både och.

I början av juli var vi lyckligt lottade nog att tillbringa en vecka i ett jättefint hus nära Lucca för att därefter åka till Gardasjön och bo några dagar på fjolårets favorithotell i Riva del Garda. En fantastisk resa efter vilken den fortsatta semestern hemma i Finland kändes något blek – för att inte tala om sval!

Flera semesterbilder i mitt Flickr-album.

…med en bukett vitsippor.

De vackra dagarna kring första maj höll hararna hov på vår åker. Vi vet inte exakt hur stor vår harpopulation är, men åtminstone upp emot 10 tror vi. För första gången någonsin upplevde jag också harslagsmål när två hanar i timtal duellerade och försökte imponera på en extra attraktiv hona (får man anta…). Det var ett fasligt stångande och frustande varvat med spänt nerstirrande

Helgen var alldeles sprängfylld av saker jag inte gjort på alldeles för länge trots att de en gång i tiden verkligen inte var några exklusiva “en gång på 10-årshändelser”. Känslan av att vara sisådär fem år gammal förstärktes ytterligare av att pappa hade vallat skidorna och skickade med en liten ryggsäck med förnödenheter innehållande allt från handvärmare till ett försvarligt krislager av Tupla.

Under ursäkten 40-årskalas skidade vi på Kvarkenisarna, åkte pulka nerför Mount Storön och åt skamlöst gott ute i vårsolen tills de sista solstrålarna tvingade oss hemåt.

Grattis S-A än en gång på den stora dagen!

“Sprakastickor” minns jag att som barn bara fick brännas i brasrummet ovanför klinkersgolvet och knappt ens där. Som vuxen däremot står radhusändan mirakulöst kvar dagen efter även fast man sätter sådana i nyårsparfaiten. Konstigt…

Katter verkar ha julstämning i blodet. Det är knappt jag näns ta av julblinget till natten när Milla ligger i fönstret och tindrar.

Till M:s födelsedag brukar det i allmänhet just precis ha hunnit vara ett ordentligt snöoväder, men i år kom det några futtiga dagar sent.

Våra trägårdsmöbler ser väldigt överrumplade och malplacerade ut, men några dagar senare fick de flytta in i förrådet. Allt i skarp kontrast till året innan då första försöket att göra trädgården redo för vintern gjordes någon gång mot slutet av januari.

Som de otåliga människor vi är orkade vi inte vänta på den egentliga villavslutningen utan passade på att ta adjö av villa-boden redan i lördags. Efter att på fredag ha stått i regnet på Juthbacka marknad visade sig vädret på lördagen från sin allra bästa sida vilket var skönt eftersom det annars känts lite tröstlöst på villaväderfronten den här sommaren. Nu är det bara att invänta nästa säsong.