Trotjänare och utmanare

Puppmobilen har rullat vidare

Puppisen vår trogna vän på vägen har blivit ersatt av en tjeckisk folkvagn. Man hör ju att det inte låter alldeles bra, men kisse (yeah, right!) krävde helt enkelt mera plats på baksätet och en egen ingång.

Puppisen sörjs av vissa mer än av andra, men alla hoppas vi att vår svikne vän inte behöver utså förnedringen som amis-bil i sitt nya liv. Snällare bil får man leta efter!

Observationer från en flytt

I helgen var vi och flyttade en kompis och som M mycket riktigt konstaterade så skulle det vara ett ganska bra delmoment när personer ska anställas att observera hur de fungerar i en flyttsituation.

Inte att jag har någon tjänst att besätta, men följande karaktärer gick åtminstone att urskilja ibland kombinerade i samma person:

  • Administratören är den som ser till att något blir gjort. Början är inte så svår, men allt efter att dagen lider krävs det allt mera av administratören för att hålla igång alla trötta och hungriga eller mätta och slöa (beroende på om är före eller efter den obligatoriska pizza-pausen) välmenare.
  • Modern diskar, städar och, framför allt, rotar fritt i flyttarens kylskåp och skrubbar och slänger utan att fråga allt vars bäst före ligger på fel sida om millenniumskiftet eller saker som annars bara ser skumma och onödiga ut.
  • Mätaren provar inte om något passar eller ryms utan att först ha kollat med måttband. Oberoende om det rör sig om omtanke om möblerna eller om mätandet i sig självt lockar blir saker noggrant gjorda efter moget övervägande.
  • Lysaren får sitt namn efter en bekant i scouterna i min ungdom som sällan anmälde sig som frivillig till något som borde utföras men som alltid stolt deklamerade “jag kan lysa”. Han hade visserligen en hygglig ficklampa, men ändå… Lysaren har kanske inte hittat sin plats i gruppen ännu och är orolig för att fatta egna beslut och vill desperat bli upptagen med något ofarligt.
  • Sagotanten/-farbrorn har förmågan till en aldrig sinande ström av historier. Inte nödvändigtvis effektiv själv, men fungerar som en kompletterande humörhöjare. Idealiskt bör personen inte höra till den närmaste bekantskapskretsen eftersom man i så fall säkert kan alla monologer sedan tidigare.

Flytten gick bra trots, eller sannolikt tack vare, att alla kategorier var representerade.

Onsdagen den 11:e

Fredagen den 13:de kom och gick utan desto vidare missöden. Det gjorde däremot inte onsdagen den 11:e då elektronik-Murphy vid sängdags kunde glädjas åt åtminstone en TV och en digikamera som inte längre fungerade.

Helt plötsligt mitt i ett telefonsamtal konstaterade M “nu luktar här rök!”. Den naturliga (?) tanken i de här sammanhangen är att konstatera att det är någon annans fel. Någon har förstås lämnat ljusen obevakade. Jäkla klåpare! Men efter att ha vädrat näsan både i trappuppgången och på balkongen kunde vi konstatera att världen i övrigt var rökfri, dock inte vår lägenhet. Någon minut senare var alla apparater, ljus och de flesta lampor släckta och för ett kort ögonblick funderade jag på vad vi skulle ta med oss när vi evakuerar. Husets katt hade förlängt jullov så hon behöver inte räddas vilket i sig var skönt.

Då slår det oss! Det är TV:n som luktar. Det borde inte komma som någon överraskning. En tid var det nämligen ett årligen återkommande programnummer att den lade av med en rökpuff och behövde lite tlc. De senaste åren har den dock fungerat så snällt att jag var oförberedd på onsdagens vredesutbrott, men nu har tydligen M:s tittande av TV-serieavsnitt från julens skörd av DVD-boxar knuffat TV:n över stupet.

Så nu är vi utan TV. Eller egentligen inte för vi har faktiskt en liten 16″:are, men den känns inte alls vid moderna medier som DVD:n, datorer eller PlayStations så underhållningsvärdet är något begränsat.

Behöver världen träna inför fredagen den 13:de? Valde den i så fall oss som en liten uppmjukning för att kolla att den var i form? I oktober är det dags igen…

Stiltje…

…torka, mörker och andra naturfenomen som symboliserar att inget händer är vad som råder för bloggens del för tillfället.

Hur var det med det där om att tillräckligt många apor skulle kunna skriva Shakespeares samlade verk? Är det någon som har ett par (apor alltså) att låna. Tydligen har jag alldeles för få.

Snösvängen

Julen med sin skinka till alla 7-9(!) mål mat per dag är avklarad igen en gång. Som vanligt (i positiv bemärkelse!) innehöll den allt jag väntar mig. Släkt och vänner, god mat, snö, kyla (-22 i dag på morgonen) och en och annan klapp.

Det lustiga är att varje gång jag är hemma över jul så ser jag riktigt fram emot snöskottandet. Den aktivitet som säkert de flesta inbitna villaägare ser som något nödvändigt ont har på något sätt fått ett nostalgiskt rosa skimmer av barndomsminne. Som ung blev det en hel del skottande. När det snöade såg jag inte bara fram emot att skidspåren i skogen fick sig en påfyllning utan även själva snöskottandet av gården. Skillnaden mot situationen i dag är närmast den att då var skottandet förknippat med möjlighet att dryga ut veckopengen för att ha möjlighet att köpa stereo- och foto-utrustning av olika slag. Ibland känns det som om hela mitt materiella välstånd i ett tidigt skede var grundat på snöskottning och lingonplockning.

Nåjaa, de tiderna är förbi. I julhelgen skottade jag utan betalning för mitt höga nöjes skull.

WordPress 2.0

Som en några dagar sen julklapp har WordPress 2.0 precis släppts. Ett tag redan har jag väntat på den som ursäkt att starta en personlig blogg att komplettera den Drupal-baserade mera photo- och it-orienterade webbplats jag sedan tidigare upprätthåller.

Till en början kommer det här säkert att innebära en hel del tester med det, för mig, nya verktyget WordPress, men efter hand hoppas jag även på mera substans.